Blod rödare än rött

Bokens titel: Blod rödare än rött
Författare: Arkan Asaad
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 238 + extra

Nu när jag vet att många författare faktiskt läser även små ynkliga bokbloggar så känns det plötsligt väldigt svårt att skriva recensioner som inte är översvallande. Men, men. Här är mina tankar kring "Blod rödare än rött":

Amar verkar vara författarens alter ego. En ung man vars föräldrar är kurder från Irak, numera dock boende i Sverige sedan många år. Jag vet inget alls om familjen, men förstår av baksidestexter att den unge mannen tidigare konfronterat sina föräldrar, då de velat gifta bort honom med en kusin - och att hans protester sågs som ett brott mot den hederskultur han vuxit upp i.

Nu har Amar bett sin pappa att de ska ses på ett café och prata ut. Han vill veta allt om vad som egentligen hände i Irak och varför föräldrarna tvingades fly landet. Han söker någon slags förståelse för hur hans mamma och pappa blev som de blev och vill veta vad de varit med om som unga.

Jag antar att historien till stora delar är självbiografisk, men det är egentligen oväsentligt för läsaren. Vi får lära känna Casim, en fruktansvärt jobbig tonårsgrabb som terroriserar sin klass och sina lärare, röker cigaretter och kör motorcykel (vårdslöst, naturligtvis!), slåss och skolkar. Han framstår verkligen som väldigt osympatisk. Casim blir slagen av både lärare och elever, men ger igen med besked.

Jag tycker inte om Casim. Ännu mindre tycker jag om honom när han sedan väljer en 13-åring till hustru, trots att han själv är i 20-årsåldern. Var det rimligt ens i Irak för några decennier sedan att en ung man valde att gifta sig med en outvecklad flicka? Jamilas mamma har inte råd att tacka nej, utan ger bort sin dotter till Casims familj för guldsmycken och pengar. Hon ber dem ta hand om flickan och bönfaller svärsonen att inte ta Jamilas oskuld förrän hon fyller femton.

Men det struntar väl Casim i! Hans unga hustru har inte fått mens än, är outvecklad och undernärd, knappt könsmogen - men duger tydligen ändå till att ligga med. Sedan följer en halv bok om hur Jamila blir slagen gul och blå, misshandlad varenda dag, av sin groteskt aggressiva svärmor. Det är helt vedervärdigt. Till råga på allt påstås hon längta efter sin man som tvångsrekryterats till den irakiska armén och som hon - observera! - faktiskt inte känner. Är det troligt? Jag köper inte det. Jag tror att Jamila vill hem till sin mamma.

Jag ska inte berätta mer om vad som händer med den knappt tonåriga Jamila och den unge Casim innan de flyr från allt våld de utsätts för både hemma och i armén. Boken fyller helt klart en funktion så tillvida att den berättar om vad människor är kapabla till, i krig och av vanmakt, i hederns namn, av desperation, kanske också av ren förstörelselusta. Det är hemskt blodigt och våldsamt, sida upp och sida ner. Jag förstår att författaren vill berätta denna historia och uppmärksamma den verklighet som många i Mellanöstern levde i - och kanske gör fortfarande.

Tyvärr är det något som skaver under hela min läsning. Språket är så tillgjort, liknelserna så märkliga och väldigt ofta "krockar" orden för mig - som om man blandar talspråk och en lite gammalmodig svenska i samma mening. Jag kan inte ge er exempel, för jag valde tidigt att inte förstöra läsupplevelsen med att stryka under i boken.

Det här är - i mina ögon - inte särskilt bra svenska. Många floskler, konstiga metaforer, upprepningar av ord i en och samma mening, märkliga uttryck ("cikadornas skrik", "ögonen flackade runt", "Casims luktsinne var starkt som en hajs och han kunde känna igen spåren av sin mammas matlagning redan när han steg av bussen", "han sprang på som en jägare på jakt efter frihet", - hela boken är full av sånt). Den som redigerat texten har definitivt inte gjort sitt jobb... Här skulle man behövt styra upp rejält, innan boken gavs ut! Det hade varit snällast mot både författaren och oss läsare.

Jag är nyfiken på författarens första bok och letar lite på nätet. Hittar kortrecensioner som jag skulle vilja återge här - även om de handlar om "Stjärnlösa nätter" - för de uttrycker mycket av det jag känner:

*** Tina Frennesson
Terapi för författaren, som det står i slutordet, innebär kanske inte nödvändigtvis att den här romanen skulle ha getts ut. Jag kanske är lite väl hård eftersom det är en berättelse som är angelägen och som är värd att berättas. (---) Korrekturläsaren har inte heller gjort sitt jobb speciellt grundligt. Romanen får godkänt av mig endast för att den har något viktigt att berätta för oss.

** Ulla Englund
Det var länge sedan jag läste en bok med så trist språk, så trist huvudperson, så trista metaforer, så illa sammansatt händelsekedja. (---)

* Lufthamn
Detta var tyvärr ingen höjdare, trots att tanken var intressant. En av de sämst redigerade böcker jag läst, det märks att författaren inte är språkligt begåvad och ingen har ifrågasatt formuleringarna, inte ens när författaren uppenbarligen fått vanliga uttryck om bakfoten. Det stör. "Jag kände mig som en rådjur i mörker". Hur känner ett rådjur i mörker sig?! (---)

Omslag: Snygga omslag till både denna boken och den förra, gjorda av Miroslav Sokcic.

Betyg: God ambition, men det stupar på behandlingen av språket.

Rekommenderas till: folk som vill läsa om krigsförbrytelser, hustrumisshandel, barnaga och tortyr.

Snackis: Ja, egentligen, men jag själv mäktar inte med att prata om så mycket våld.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.

Tack till Norstedts för recensions-exet!